A trip down memory lane

Godkväll kära ni,

Ikväll sitter jag, två år senare, i en källare i centrala Furudal och skriver för att jag äntligen vill skriva igen. Jag har saknat att skriva, men utan att göra det så länge nu, att det nog inte ens är någon kvar här som läser mina nya ord.

Det är nästan två år senare i mitt liv och jag kan stolt säga att det inte ser sämre ut nu än då. Jag vet inte om jag varken har lust eller ork att skriva om hur och varför det är så. Det kändes bara bra att få det konstaterat. Fast jag antar att det inte kan skada med en mycket enkel nulägesrapport. Så here goes:

"För ett år sedan flyttade jag till Gävle för att studera Miljöteknik (vatten- avfalls- och energihantering) de kommande 3-4 åren. Nu har det gått ett läsår, jag ligger bara en kurs efter och känner mig som vanligt ambivalent till mina livsval. Just nu är jag dock som bekant i norra Dalarna, där jag pendlar i min alldeles egna bil och jobbar på återvinningscentralen här i Furudal och Rättvik. Imorgon kommer jag åka direkt från jobbet hem till Gävle för att få vara för mig själv, betala räkningar, umgås med krukväxter och hänge mig åt min alldeles egna jättehemliga hemlighet. Hemligt.
Jag hoppas att en dag kunna finna beständig lycka, en bra plats att bo på och en bra person att bo och leva med. Allt är således som vanligt."

Det är fyra år sedan, i september, sedan jag startade den här bloggen och bloggande var väl redan då på väg in i garderoben. Numera är det bara jag som besöker den här platsen.

Det är fyra år sedan jag slutade gymnasiet, vilket förmodligen påverkat både min bloggs läsarbas och innehåll. Den första tiden efter ITG var svår. Den var svårare än jag förstod då, för visst var det jobbigt att inte vara i ett sammanhang jag kände igen och trivdes i, nu förstår jag dessutom att det är en tid som aldrig kommer tillbaks. Den är över för alltid. Och det gör mig obeskrivligt ledsen.
Så det föll sig ganska naturligt att det blev både långt mellan gångerna och varierande kvalitet de gånger jag faktiskt skrev.

Några insikter om vuxenlivet:
Livet som vuxen är att göra saker trots att du är både rädd och osäker. Det blir inte gjort om du inte gör det.
Livet händer hela tiden, gång på gång och det är oerhört lätt att bara glömma bort det.
Om din vardag saknar mening får du antingen skapa mening ur ingenting, eller lägga allting åt sidan för ett äventyr och eventuell framtid.

Det här är sjukt töntigt, men nu är det gjort. Nu ska jag packa inför morgondagens avfärd och slutligen också sova inför morgondagens jobb. "Men det är ju lördag!" hör jag er (inte) utbrista. Och ja. Det är lördag imorgon.